Olle Grane – musician, composer, audio engineer and teacher

The setting was the small hall in the House of Culture "Anders" in Höör, of which Viggo was a strong founder and creator. Acoustics were tricky and no sound insulation from outside environment (traffic, birds nesting on the roof etc) meant that we were not merely fighting the scores in editing... but this was the place where Viggo had spent the better part of his life creating and was a natural place for the recording. Viggo was fighting cancer and felt this was his last chance to record this selection of music, while he was still able to play. Medicines were taking a great toll on his hands and some days he had difficulties to play. He passed a year later, playing a concert just the night before he died. It was a great honor to have been involved in this recording, the final statement of a great musician who has contributed to the cultural life in so many ways. Rest in peace, Viggo.

Review in Swedish in OPUS magazine by Carl-Håkan Larsén
"VIGGO EDÉN, ÅRGÅNG 1936, var länge matematiker innan han fann sin rätta livsformel: musiken. Som rektor för Höörs musikskola och tillskyndare och upprätthållare av ortens kulturhus Anders har han betytt så mycket att Kungliga Musikaliska Akademien förlänat honom utmärkelsen "För tonkonstens främjande". Som utövande klaverspelare har han sedan debuten i Stockholms konserthus Grünewaldsal 1964 hållit stilen, vare sig han suttit vid klavikord, virginal, cembalo eller flygel. Nu ger han med en dubbel-cd prov på sina färdigheter, en kräsen blandning av sött och salt. De historiska instrumenten känner Edén bättre än de flesta – han har skrivit om dem i Nationalencyklopedin. Han lockar med spröda klavikordtoner, krutiga virginalsatser och frejdiga cembalostycken. Bechsteinflygeln från 1888 öppnar för Debussyspel med rika schatteringar. Beethovens sonat op 109 och Carl Nielsen hänge rmed sedan 1964. Med Nielsen når han höjder, som få förunnats ens i Danmark. Thema med Variationer op 40 och Suite op 45 hör till topparna. En av Edéns fem verk för Höörs sommaropera, Sol och skugga, hade också Nielsen som tema.
Stora kompositörers verk fångas verbalt bäst i motsatser: Nielsens abrupta lynnighet, originella enkelhet, känslofulla antiromantik, folkliga konstfullhet, fryntliga bufflighet. Tonsättaren kan "reglerna" men lösgör sig från dem och använder traditionen som språngbräda mot nya musikaliska mål. Genom Edéns dubbelalbum dras man in i de historiska klaverinstrumentens vidsträckta epok; med Nielsen når man nya höjdpunkter i pianolitteraturen."

Jan had a specific request – to use the small music house in his back yard, where his terrific Steinway grand piano is located, as a recording studio.
With acoustic screens, duvets and blankets hanging from the roof we set the acoustics right for the (sometimes up to eight piece!) band to record live. Running cables out of the window and through the garden, in to the kitchen of the main house, I set up mission control on a coffee table. Jan´s backyard is certainly the best green room I´ve ever seen!

The fun starts with a spare solo viola transcription of the Swedish folksong "Bereden väg för herran", followed by an enchanting arrangement of the modern carol "I Bethlehem" by Jerker Leijon. It´s sublime. As is the gorgeous childrens´ carol "Bethlehems Stjärna", which should make sensitive listeners´ eyes water. Max Reger´s "Mariae Wiegenlied" is unexpectedly beautiful, as is a neat arrangement of the Austrian carol "Still, Still, Still". Percy Grainger´s "Sussex Mummers" is heard in a mellifluous string transcription. This is a fantastic disc, and one which you´d happily listen to all year round. Familiar pleasures are interspersed with alluring rarities. Soprano Susanna Andersson´s pure-toned vocals are a consistent pleasure, and the chamber arrangements invariably charm."

Men det blir en kort resa eftersom Genzmers stil, åtminstone av dessa stycken att döma, inte förändrades nämnvärt med åren. Genzmers intresse för pedagogisk musik märks tydligt på den första cd:n i de tre sonatinerna samt samlingen Progression. Tonen är öppen, pastoral och utåtriktad, aldrig abstrakt, utan vardagsnära musikantisk.

På cd 2 kommer huvudrätten, fem violinsonater skrivna mellan 1943 och 1995. Här går tanken mer till Bartók än Wirén. Detta är tuffare musik med mörkare färger, fränare harmonier, mer udda taktarter och högre abstraktionsnivå.

Det emotionella fingeravtrycket är dock ungefär detsamma.

Detta är förstås ingen måltid man äter från start till slut, snarare en dokumentation av ett oeuvre. Anrättningen är sympatisk, kompetent och lagom intressant kryddad, men efter en stund vill jag byta restaurang. Efter den första timmen inträder nämligen övermättnad på grund av stor mängd likaklingande musik. Det är som att befinna sig i en 35-satsig sonat; det blir för mycket av det goda.

Jag längtar efter kaffebönor för örat – sådana som man sniffar på i parfymaffären för att nollställa näsan så den kan ta emot fler goda dofter. Hatten av för herrar Kleimna och Sturfält för deras gedigna prestation."

The requirement was to run a CD with excerpts from different recordings of Dmitri Schostakovitsch string quartet no 4, where a few of them were being artistically deliberat concerning a certain note in the score...
The rig was ultracompact, fitted in a suitcase to be able to travel by train, car and bus. One lavalier microphone, two small speakers and a CD-player. The excerpts had to be remastered to fit together as a presentation, due to very different age, soundquality and dynamics in the recordings. The job also required a tender touch to follow the timing and nuances of the play – the strings were all non-miced and the actor was supposed to blend as though he also were un-miced. Henric pretended to play music tracks with a fake remote control while I was the one actually controlling the CD-player, making it look authentic.

The show was also filmed and broadcasted by SVT, Swedish national television company.